Coronaviruspandemin och mitt år som 50 år.
I mars var vi på besök i min hem by. Där nedanför syns mitt barndomshem. Det ligger vid en sjö och på andra sidan syns bergen.
När jag var barn brukade vi om vintrarna skida över till andra sidan sjön där vi gjorde oss en brasa och grillade korv. Om våren brukade vi balansera på isflak (förbjudet, men det gjorde vi i allafall). Om somrarna gjorde jag detta: jag tog med mig en korg med gott, en filt och rodde ut med en eka mitt ut på sjön och lade mig ner i båten och tittade upp mot molnen. Jag lät båten driva dit den ville för att sedan äta av det jag tagit med. I sjön växte gula och vita näckrosor som jag brukade fånga upp. Jag hade aldrig flytväst på mig. Jag hade en ritual där jag varje kväll innan läggdax skulle slänga tre stenar i sjön och räkna ringar. Det betydde både tack för idag och lycka för morgondagen.
Om höstarna när isen frös till brukade min far vara den första som prövade om isen var hållbar, till mors förfäran. När vi fick godkänt av far så skrinnade vi på den blanka, svarta och genomskinliga isen. Så häftigt. Alla byns ungar kom också dit. När snön sedan kom brukade vi ploga upp vägar och stigar på hela sjön. Vi gjorde ett samhälle, med bostäder, butiker och stall. Där lekte vi med byns ungar så länge som det bara gick. Mitt på vintern kom det så mycket snö att man inte kunde ta sig fram utan skidor eller på skoterspår. Sjön vid mitt barndomshem var en lekplats i alla årstider. Jag saknar ofta att få ställa mig vid en sjö och förundras.
Min hemkyrka där jag döptes, fick undervisning, konfirmerades, vigdes, där två av våra barn döptes, där mor och far och alla kära har begravts. Kyrkan var vår sociala samlingspunkt. Här i kyrkan har jag som barn sovit skönt på kyrkbänken då jag varit med mina föräldrar på gudtjänst och bönemöten. Jag minns alla målningar i kyrkan jag utforskade medan den långa predikan pågick.
Här utanför ligger så många kära som jag saknar så mycket. De har alla en särskild plats hos mig och jag är så tacksam för vad de betytt för mig i min barndom och ungdom.
Här har jag sjungit i kör, spelat blockflöjt, piano, orgel och varit lucia. Jag har spelat orgel till gudtjänster och begravningar. Som tonåring ägnade jag mig flera timmar att öva på min orgelläxa, ensam uppe på läktaren. Minns den stora tunga kyrknyckeln men jag kände mig hemma och trygg där. Jag älskade att spela orgelmusiken, liturgisk musik och koraler. Jag hade vissa favoriter som jag gillade mer och det var Johann Sebastian Bach.
I mitt barndomshem fanns igen stereo, ingen tv och vi lyssnade inte till profan musik hemma. Istället sjöng vi tillsammans ur psalmböcker och andlinga sånger ackompanjerat till tramporgel. Det enda som ekade i den lilla analoga radions högtalare var nyheter prick vissa tider (tystnad, far lyssnar på nyheter) och på söndagsmornarna vaknade vi till Finländsk ortodox mässa från radion kl 9. Hos kamraterna sjöng och dansade jag till värdslig musik, men den blev jag fort less på medan den liturgiska musiken, koralerna och barockmusiken fortsatte hänföra mig. Jag gick på både piano- och orgelkurs och mina orgellärare blev mina vänner. Jag spelade "låtar" från 1700-talet och älskade den. Det var självklart att jag skulle studera till kyrkomusiker men sedan kom annat i vägen i livet och kunskapen stannade där i ett vackert minne. Ännu idag är mitt dolda intresse klassisk musik. Lyssna gärna till detta som jag övade så mycket på.
Acht kleine Praeludien und Fugen
https://www.youtube.com/watch?v=a_pJjg6qUXk
Efter gudtjänsten i mars 2020
Två veckor senare i snöfrittsödra Finland där jag firade min 50 års dag.
Kriget mot Corona hade ställt Finland i undantagstillstånd.
Skolorna stängda och Allan, läraren fick jobb hemma. Vi var nästan dagligen ut i skogen och hade med oss god fika. Vi upptäckte många trolska platser på gångavstånd från vårt hus som vi annars aldrig varit till om det inte vore för Coronagrejen.
Vad är det för konstigt år när jag också blev 50 år!
Vår katt Timon.
Sommarprojekt åt barnen.
Detta äppelträd blommade aldrig mer så här ymnigt.
Det blev angripet av myror och torkade och dog.
Vi firade vår 30 års trolovningsdag.
Och så samlandet av alla slags örter som hör sommaren till.
Vår dotter Anna-Magdalena bodde nära oss hon som fått sitt namn efter J S Bachs hustru.
Nej, vi har inte gjort något, det bara växte och växte...
Semesterresor bara inom Finland på grund av coronan...
På våra resor sov vi i bil, i tält eller i den enklaste billigaste stugan och åt måltiderna ute. Jag minns att det bara var vackert väder den sommaren 2020.
Vi gjorde flera resor den sommaren och givetvis höll avstånd som det rekommenderades. Jag var rädd för corona. Men det hindrade inte oss från att njuta av naturen. Vi hittade ett sätt att kunna leva ett gott liv, ännu.
Vår dotter Angelina.
Hemma i Sverige på andra sidan. Det sågs inte riktigt med blida ögon att korsa rikets gränser så vi hölls hemma.
Om jag hade haft en egen båt....
Frukost ute vid havet. oh, så härligt det var. Och enkelt.
Solnedgången
Ännu vid gott mod.
Hösten har kommit och den sista gurkskörden.
Mysigt att få tända ljus.
Nu räcker inte längre avstånd och isolering. Nu skall man ha på sig munskydd.
Saken klar, jag hade kontrollen.
Naturen visar sin majestät.
Någon plantering ännu av små granar som vuxit i dikesrenen och blivit klippta flera gånger, det placerade vi här i vår trädgård.
Höstvandring med familjen med buffe´. Vi såg flera andra familjer som samlades ute i naturen. Det var verkligen en häftig grej som kom på grund av corona.
Men, suck, skolan stängd för corona som spridit sig ännu mer.
Jag hade fått katastroftankar, och var ständigt rädd och orolig. En ond cirkel av ångest, oro och kontroll. Jag ville vara en stark mamma för mina barn men jag hade egentligen så mycket ångest. Alla, även barnen fick höra att vi skulle begränsa vårt sociala umgänge och vi hade kontroll över vilka det var med. I början var detta tryggt men med tiden blev det ett osunt beteende. Med tiden gav det mig sömnproblem. Jag vaknade ofta efter två timmar och kunde inte somna om. Jag började oroa mig för natten också.
Jag matade familjen med nyttig mat, frukt och grönt och vitaminer. Och vi var friskare än någonsin förr. Ingen flunsa eller förkylning.
Jag kände mig som den typen på bilden ovanför. Stängde in mig. Jag gick inte längre i kyrkan som förut, umgicks inte med någon annan än mina barn och arbetskollegor under arbetstid. Men jag är så tacksam att jag tog mig igen till kören där vi övade till en virtuell kör. Det höll mig sysselsatt och koncentrerad på annat än de där dagliga corona nyheterna.
https://www.youtube.com/watch?v=uAUCf2uK5LQ
Sedan kom julen, som firades med våra barn. Inga släktträffar. Kusinträffar. Corona styrde allt.
På nyåret var vi faktiskt på 30 års fest med begränsat antal deltagare. Så konstigt det var att samlas.
Ett konstigt märkligt år. Då var det dags att lämna 2020 efter sig. 2020 var ett globalt skitår av episka proportioner, ett år jag vinkar adjö till utan saknad. Jag hade gjort mitt för att misnka smittspridningen. 2020 bjöd på lite av varje. Till det positiva hör att hela familjen var mer i naturen.
Min utvärdering av året 2020
Vad var det roligste som hände under 2020?
Det roligaste var resorna vi gjorde, sov i bil och tält och åt utomhus. Att vi gjorde så mycket trevligt tillsammans i familjen. Att jag lärde mig så mycket om ätliga växter.
Vad är jag mest nöjd över?
Att jag gjorde det bästa jag kunde för att barnen skulle ha det bra. Att jag startade bloggen och att jag fick inspirera min familj till att använda av naturens rika gåvor.
Vad är jag tacksam för?
Att vi fick så mycket tid tillsammans i familjen. Att vi höll ihop och gjorde trevligt för varandra.
Vad gick mindre bra och vad tog jag för lärdom av det?
Att jag följde nyheterna alldeles för mycket och blev slav under allt som handlade om corona. Att jag sysslade med kontrollbeteenden som gick överstyr. Jag fick verkligen lära mig att jag behöver begränsa nyhetsslukandet för att må bra och att våga släppa kontrollen.
Vad hade jag planerat att göra 2020 som inte blev av?
Vi hade bokat en resa till Grekland, för att fira min 50 års dag men det blev inte av.
Vilka personer har betytt mest för mig under 2020?
Min man och barn.
Vad har jag blivit bättre på under 2020?
Jag blev bättre på att använda virtuell kommunikation.
Att använda och äta av naturens läkande örter.
Vad har tagit alldeles för mycket tid coh energi från mig under 2020?
Att slaviskt följa dagliga coronauppdateringar och allt som handlade om corona.
Vilka hade jag alldeles för lite kontakt med under 2020?
Alla vänner, barnens kusiner, mina syskon och släkt
Detta ville jag inte ta med mig till nästa år 2021:
Slukandet av corona nyheter, kontroll, rädslor och oro för corona.
Tack och adjö 2020!
Glömmer aldrig dig.
Anna-Karin