Idag har vi bara njutit av det vackra vädret och av alla blomster och gröna nyanser. Det blev en lugn och stilla midsommafton men lite har vi ändå jobbat på i trädgårdslandet. Har rensat ogräs och vattnat men dessa salladsblad har inte kommit upp än...märkligt. Iallafall finns där rädissallad, mangold, spenat. Och Maskros förstås.
Magdalena hade gjort en vacker blomstertårta som var lika god som den såg ut. Och jag bjöd på den hemgjorde glassen som jag gjorde igår.
Magdalena är så skicklig på att göra blomsterkransar. Hon gör sådana varje midsommar.
Till sist i kväll promenerade jag och Allan till Rovlandsveji. Ja, så heter skogsvägen till åkrarna. Det är en avsides väg bara för oss grannar. Den vägen brukade vi förr gå när vi gick med sovande barn i vagn och nu när vi bara tar en promenad. Under våren utforskade vi lite mer skogen där och hittade åt oss flera mysiga fika-platser.
Nu kom jag av mig.
Jag och Allan var och plockade Johanne blommor. Så kallas dessa blomster här. Jag tänker torka för vintern, bara som ett sommarminne.
Så brukar jag göra varje år.
Jag tror jag lärt mig det av min faster som inte längre finns i livet. Faster Maja brukade plocka dessa Smörblommor som vi kallade det. Hon kom in en stund till vårt hem (då jag var barn)och berättade och visade att hon plockat smörblommor och som hon sa att hon ska spara till vintern. Mamma gjorde annat. Hon gick inte och sökte blommor. Hon höll antagligen på att storstäda till Johannus, bytte gardiner och tvättade mattor.
pappa och mamma💗
Mina barndomsminnen av Johannus är att det alltid var härligt sommarväder. Att mamma städat i köket. Före den tid vi ännu inte hade skaffat oss "korkmatta" så hade vi trägolv som mamma målade på sommarnatten. Alla möbler borta. Och sen på morgonen när man vaknar är hela golvet så vackert målat. Det är ett riktigt tidigt barndomsminne. Sen minns jag hur vackert det var med de ljusa gardinerna i köket. Jag tror att vi hade dubbla fönster så mamma tog bort dem till Johannus.
Pappa gjorde också Johannus vackert. Han tog på sig sommarhatten och samlade några björkkvistar och fäste dem fast på bilens kofångare. För troligvis var vi på väg att resa till Suomen Äiti, till mormor i Vuontisjärvi. Oh, hjälp alla minnen som dyker upp. Vilken underbar tid. Minns den långa grusvägen dit upp. Minns mormors hus. Utedass. Vatten i brunn. Naturen där uppe i norr. Solen som stod högt upp även på natten. Och inlandsklimatet - det där torra och heta sommarvärmen. Alla låga träd och växter och att man kunde se vidderna och även snön på ett fjäll. Jag skulle vilja skriva ett helt enskilt inlägg om just min mormor och platsen där hon bodde. Den karga naturen där är så vacker på sitt sätt.
Jag hade ju köpt så mycket tomater och har haft dem i solen för att bli solmogna och nu idag upptäckte jag att de har blivit liksom kokta i solen och sprängfylld med saften. Jag hade tänkt att göra olika rätter, som ex soppa, tomatpuré och annat. Men istället måste jag hastigt koka upp allt i ugnen. Det blir perfekt iallafall som en grund till soppor och purér.
Det blev flera tomat-grytor på Johannus-afton 😊
Allan hittade de sista Liljekonvaljerna.
Glad Johanne eller Glad Juhannus!
Kram Anna-Karin💚
Fina bilder , kommer också ihåg när vi for till supmen äiti som hon kallades våran mommo. Jag kommer ihåg vägen dit , de var som att åka berg och dalbana, de gick runt i magen och man mådde inte så bra under resan😄 men de var mysigt där med all enkelhet.