Den här näckrosen är unik på så sätt att den förekommer "bara" i Finland och österut till Asien och Kanada. Den här arten odlas ibland i Sverige som trädgårdsväxt. I Nordamerika finns en närstående art. Men den här är unik. Kolla upp om den ändå växer där i Sverige. Men det växer även vit näckros av två olika sorter i Sverige men det finns en tredje sort och det är den finska. Kan tänka mig att den ändå finns där i Norrbotten. Men den är verkligen vacker och den hade kunnat få vara Finlands nationalsymbol så som Finland kallas för "De tusen sjöarnas land"
Finsk Näckros
Precis en månad senare och vi som tänkt vara ofta hit till den här mysiga holmen. Vi hade till och med tänkt övernatta med tält här. Nu har en månad gått så där i en snabb handvändning. Vi var dit i går för att visa Michael och för att hämta metspöet vi glömde kvar där sist. Ja, metspöet var kvar och den lilla holmen orörd och obebodd. Då i början av grönskan var allt så skirt grönskande och lätt att ta sig fram. Den här gången var grönskan mörkgrön, tät och yvig. Jag tycker mer om försommargrönskan. Den grönskan är så skir och drömskt. Bladen är så tunna att solens strålar lyser igenom och ger en ljusgrön färg åt hela landskapet. Nu en månad senare är bladen tjocka och feta och stänger ut allt ljus. Det är mer skuggor nu.
Men nu blommar och växer det Näckrosor på sjön. Jag blev så till mig att se dem att mina roddare fick lov att ro mig dit så att jag kunde plocka några.
Så vackra!
En rogivande, gungande, kluckande båttur fick jag när Allan och Michael skötte roddandet. Mina minnen från barndomen dök upp. Minns att jag brukade ro ut, mitt på sjön. Lägga in årorna i båten. Lägga mig ner och titta på molnen och sedan se hur långt och vart båten drivit. Ibland hade jag med mig något gott att äta. Ibland en målarbok och vattenfärger. Ibland sångboken "Nu ska vi sjunga". Och en gång hade jag med mig min kanin!
Jag påstår för mina barn att jag är en riktig "odiskutabel" duktig roddare som rott ända sedan jag var barn. Att det var min sommarsyssla. Det låter ju helt underbart egentligen. Vilket barn idag får ro båt alldeles ensam utan flytväst? Men så var livet att växa upp vid en sjö. Ja, och många andra våghalsiga sjö-äventyr har jag också hunnit med som barn. Ex flyta på isflak eller testa första isen till mammas förskräckelse. Men det mesta har varit trygga lekar på den tjocka isen. Och på sommaren brukade jag kasta sten i sjön för att det betydde något magiskt hur den landade och plaskade. Det gav antingen tur eller otur för vad jag tänkte göra. Det där minns jag blev en ritual för mig. Jag skulle gå ner till vattnet och få svar. Minns, cykla med för stora cyklar och sitta på pakethållare, springa i träskor, köpa lösgodis för 5 öre styck i en riktig kiosk. Kiosk med lucka med riktigt virus-skydd. Oh, om jag ändå hade haft film eller bilder från den tiden så att jag kunde visa er. Oh, vad jag saknar allt det där just nu.
Kram Anna-Karin💚